Bättre sprängningsresultat med precis upptändning
Diarienummer | |
Koordinator | Luleå tekniska universitet - Institutionen för samhällsbyggnad och naturresurser |
Bidrag från Vinnova | 4 150 000 kronor |
Projektets löptid | oktober 2008 - december 2012 |
Status | Avslutat |
Viktiga resultat som projektet gav
Projektet har ett industriellt och ett vetenskapligt mål. Det industriella är att åstadkomma bättre styckefall (fragmentering), framkast och andra resultat i sprängsalvor i bergtäkter och gruvor. Det vetenskapliga är att i fält och beräkningsmodell verifiera eller förkasta Rossmaniths hypotes att fragmenteringen blir bäst i de områden mellan spränghålen i salvan där de svansar med dragspänning som följer direkt efter tryckfronten möts och samverkar.
Långsiktiga effekter som förväntas
Lyckas projektet lyckas finns ett validerat simuleringsprogram för prognos av sprängningsresultat som brytning, styckefall, kast mm. Kvantitativa prognoser om upptändningstidens inverkan på sprängningsresultatet kan inte göras idag. Elektroniksprängkapslar, som har precis upptändning (ca 0,1 ms mot normalt 6-8 ms) är viktiga, det är bara med dessa som en effektiv vågsamverkan kan åstadkommas i praktiken. Med ett validerat simuleringsprogram borde man kunna optimera sprängsalvor med precis upptändning. Detta har potential att förbättra styckefallet hos sprängsalvor och i) lastbarheten i bergtäkter, ii) inre uppsprickning i bergstyckena i dagbrottssalvor, vilket kan höja genomströmningen i kvarnarna i Aitikgruvan och iii) att förhindra ryckare och ojämn bakåtbrytning i skivraskransar vilket kan ge ett jämnare rasflöde och höja malmutbytet hos LKAB. Jämnare brytning och frånvaro av ryckare i skivraset borde också medföra mindre utsläpp av nitratkväve från brytningen hos LKAB
Upplägg och genomförande
Rossmanith har utvecklat en kvalitativ modell för tre samverkande hål och anger tidsfönster för våg samverkan. Vetenskapligt avser detta projekt att fördjupa deras resultat. Projektet avser att validera och sen använda ett nytt simuleringsprogram (Blo-Up) för att optimera olika sprängningstyper, bl.a. pallsprängning som används i bergtäkter och i Bolidens Aitikgruva och skivrasssprängning som används av LKAB. Resultaten från simuleringar med Blo-Up jämförs sedan med Rossmaniths hypotes. Projektet genomförs som ett förlängt licprojekt med i) kalibreringräkningar, ii) framtagning av sprängämnesdata, iii) räkning på pallsprängning tillsammans med fältförsök med sprängsalvor med elektronisk upptändning i bergtäkt iv) beräkning på Aitiksalvor, v) licexamen, vi) beräkning på skivrassalvor och vii) test av enkla teoriers förutsägelser för styckefall.