Du har inte javascript påslaget. Det innebär att många funktioner inte fungerar. För mer information om Vinnova, ta kontakt med oss.

Museum of Failure hyllar misslyckandet

Det gäller att misslyckas tidigt, billigt och ofta för att hitta guldkornen. Samuel West, mannen bakom nystartade Museum of Failure, uppmuntrar till att ta risker och skapa en arbetsmiljö där misslyckanden är okej.

Samuel West tar emot på Museum of Failure i Helsingborg där exempel efter exempel på misslyckade produkter möter besökaren. Här finns allt från hamburgare med vuxensmak till kirurgen Paolo Macciarinis misslyckade luftstrupe.

– För mig är museet ett nytt sätt att kommunicera forskning och resultat, men jag vill framför allt stimulera intresset för forskning kring att lära av misstag.
I botten är han psykolog, men hoppade för några år sedan på en doktorandutbildning i Lund för att forska om vad det är i kulturen på en arbetsplats som främjar kreativitet.

– Det som utmärker kreativitet och innovation är utforskande och experimenterande. Men jag märkte snabbt både i forskningen, litteraturen och i mitt konsultarbete för olika organisationer, att det mest är snack om projekt som går ut på att ta fram processer för innovation. Nackdelen är bara att medarbetarna fortfarande inte känner sig fria och är rädda för att ta risker. Och det gäller både högt och lågt.

För något år sedan hade den högt ansedda tidskriften Harvard Business Review ett helt nummer om misslyckade projekt. I inledningen sägs det att vi alla är hycklare när det kommer till misslyckanden, något Samuel West håller med om.

– Att säga att vi accepterar misslyckanden är bara tomt prat. I verkligheten straffas oftast teamet eller avdelningen på något sätt vilket verkligen inte gynnar innovation.

Dåliga på att lära

Psychological safety är ett hett begrepp inom organisationspsykologi. På en arbetsplats innebär det en miljö där alla i teamet på förhand vet att ingen kommer att bli bestraffad eller förödmjukad för sina idéer, förslag, frågor, farhågor eller misstag.

– Det är kärnan för att kunna lära av sina misslyckanden, säger Samuel West och berättar att museet redan samma eftermiddag väntar besök av en hel utvecklingsavdelning från ett franskt företag.

– Vi börjar med en guidad tur och sedan följer en workshop om psychological safety. I somras hade vi besök av företag från Polen, Tyskland och Kina. Det är riktigt häftigt!

I stort menar Samuel West att alla organisationer, med mycket få undantag, är urusla på att lära av sina misslyckanden. Dit räknar han även in Silicon Valley trots deras aura av fail forward.

– De accepterar misstag, men lär sig inte av dem. De enda som egentligen kan det här är flygbranschen. Efter en krasch lägger de resurser på att undersöka alla avvikelser och verkligen gå på djupet för att se vad som gick fel för att lära av det. De nöjer sig inte med endast en förklaring, »det var dåligt väder«, som de flesta andra, utan då blir nästa steg att titta på varför planet i så fall lyfte och så vidare.

På fönstret till Confession Booth, som är en del av museet, står det skrivet att lärande är den enda process som gör ett misslyckande till succé.

– Det stämmer så bra. Vi matas med alla dessa framgångssagor där människor har vänt misslyckanden till framgång, men det är ytterst sällan det sker. Sanningen är att de flesta misslyckanden är pinsamma kort och gott och det är viktigt att vi uppmärksammar det. Men så länge man lär av dem är det inte bortslösad tid.

Alla idéer är inte bra

En sådan lärdom är till exempel att många idéer aldrig borde lämna brainstorming-rummet. Samuel West tar upp ett färskt exempel, det kaliforniska företaget Juicero som nyligen gick i konkurs. Affärsidén var att sälja en snyggt designad svindyr wifi-ansluten juicepress som byggde på att kunderna för dyra pengar abonnerade på särskilda påsar fyllda med skuren frukt och grönsaker. Juicero lyckades få in 200 miljoner dollar från riskkapitalister och andra aktörer för att starta sitt företag.

– I slutändan kostade varje glas juice tio dollar. Det visade sig sedan att det gick lika bra att pressa fruktpåsarna för hand. Det här är ett typiskt Silicon Valley exempel på hur man löser problem som inte finns. Bara för att du lyckas få in kapital innebär det inte att alla idéer är bra. Det är pinsamt hur de misslyckades, man tycker ju att någon måste ha sagt någon gång att det här är en jävla dum idé, men nu har jag i alla fall fyra juicepressar på väg in till museet som donationer.

Hur ska man då göra för att undvika onödiga misslyckanden? Förutom att få till en kultur av psychological safety, vilket är en förutsättning, menar Samuel West att det ligger något i den populära fras som alla svänger sig med men få gör – misslyckas tidigt, billigt och ofta. Om experimenten görs i ett tidigt skede i en miljö där det är okej att misslyckas bränner man både mindre pengar under en kortare period och slipper lansera en produkt som ingen vill ha.

– Ibland är det svårt att släppa projekt eftersom man så gärna vill att de ska lyckas. Man vinner mycket på att ha en uttalad policy, där Google X innovationslabb är ett bra exempel. De investerar lite i många projekt för att sedan satsa ordentligt på de riktigt spektakulära. Det gör att varje projekt måste bevisa sin livskraft innan det får mer pengar i nästa vända, annars går man bara vidare till nästa.

Det här är ett koncept som kan appliceras på alla typer av företag och organisationer, stora som små. Det handlar egentligen bara om att experimentera på en låg nivå för att sålla ut de dåliga idéerna redan från början.

Våga ta risker

Amazons grundare Jeff Bezos är till exempel mycket noga med att påpeka vikten av att göra misstag. När deras mobil Firephone floppade rejält, vilket kostade företaget både stora pengar och massor av prestige, blev hans svar att om ni tycker att det här var ett misslyckande har ni många fler att se fram emot.

– Han har fattat grejen och det har gjort honom till världens näst rikaste man, säger Samuel West. Han vill att Amazon ska vara världens bästa ställe att misslyckas på och inser att i och med att företaget växer måste de ta större och större risker.

Men det är inte så det ser ut i verkligheten och här går det att dra en parallell mellan oss som individer och företag. Forskning visar att ju äldre vi blir ju mer konservativa är vi. Samma gäller för företag, ju mognare ett företag är desto mindre risker tar det.

– Vi vill skydda det vi har när det egentligen borde vara tvärtom. Mogna företag är inte innovativa på samma sätt som yngre. För att komma ifrån den här typen av stagnation har jag precis föreslagit ett stort svenskt företag att de ska köra några stora projekt som är dömda att misslyckas på förhand. Det är ett bra sätt att visa internt att de vågar och för att få igång energin och engagemanget bland medarbetarna så att de också törs misslyckas utan repressalier.

Samuel West menar att ju mer vi misslyckas desto mindre rädda blir vi för att göra det i den här typen av sammanhang. Han citerar Stor­britanniens forne premiärminister Winston Churchills bevingade ord att framgång är att snubbla från misslyckande till misslyckande utan att förlora entusiasmen.

Misslyckanden ur olika perspektiv

Själv har Samuel West massor av misslyckanden i bagaget. Ett mer abstrakt är hans förmåga att komma på roliga idéer med potential att lyckas och vara lönsamma, men eftersom han är genuint ointresserad av affärsbiten blir det inget av dem.

– Jag har också gett bort idéer som senare blivit lönsamma företag, till exempel att tillverka produkter av frukt som annars skulle slängas. Det känns jätteroligt på ett sätt att det har lyckats, men min fru är inte glad. Men jag kan ändå betala hyran, skojar han. Jag lyckades också stava fel när jag skulle registrera domännamnet Museum of Failure och det visade sig förstås att det korrekta namnet redan var upptaget.

Det senaste halvåret har han helt ägnat åt museet som kommer att flytta in på konstmuseet Dunkers i Helsingborg i vår. Samuel West har förstås massor av idéer kring hur verksamheten kan utvecklas.

– Jag vill se en ökad interaktivitet, få in mer av det pedagogiska på ett roligt sätt och utöka med misslyckade sociala innovationer. Där finns det massor att hämta med projekt som gått åt helvete på så många olika plan. Det finns också intresse för en liten avdelning med framgångsrika misslyckanden, även om det äcklar mig att säga eftersom det går emot museets idé.

Han vill också satsa på fler event. I somras hölls till exempel en misslyckad ölprovning tillsammans med ett mikrobryggeri i Helsingborg.

– Då fick vi smaka sju ölsorter som aldrig kommer att hamna i en flaska och följa hela processen för att utveckla nya sorter. Vi har också haft en misslyckad pianokonsert då den svenske konsertpianisten Per Tengstrand, som nu bor i USA, kom hit och spelade Beethovens och Mozarts misslyckade stycken. Det är den roligaste konsert jag någonsin har varit på, säger Samuel West.

Museum of Failure har väckt stor uppmärksamhet runtom i världen vilket har lett till att hösten är fylld av föredragsbokningar och resor. Samuel West ska bland annat hålla ett TED-talk i Elfenbenskusten och föreläsa på motsvarigheten till KTH i Jeddah i Saudiarabien.

– Fuckup nights är också väldigt roligt. Det är ett globalt fenomen som påminner om TED-talk där deltagarna, ofta från startupbolag, delar med sig av sina misslyckanden. En psykologkollega och jag funderar på att köra en liten show där vi använder psykoterapi för att bota rädslan för misslyckanden.

Text: Karin Wandrell Bild: Lars Owesson

Personalia

Namn: Samuel West.
Ålder: 43 år.
Familj: Fru och två barn.
Bor: Villa i Helsingborg.
Utbildning: Klinisk psykolog, doktor i organisationspsykologi.
Karriär: Psykolog, privat och inom offentlig vård, forskare på Lunds universitet, grundare av Museum of Failure.
Senaste kulturupplevelse: Att sitta i mitt museum och lyssna på den misslyckade pianokonserten i somras berörde mig oerhört.
Vad driver dig: Att se en galen idé förverkligas. Om museet konkar i morgon gör det inget för jag har sett det byggas upp och blomma.
Fritidsintressen: Jag lägger alla mina pengar på att ta med min familj på bisarra resor som till exempel att köra runt tre månader i Mocambique i en skrotbil. Jag är också svag för Östeuropa och vill gärna åka dit ingen annan åker.

Senast uppdaterad 15 november 2021

Statistik för sidan