In-situ karaktärisering av en ny metallfogningsteknologi

Syfte och mål

Syftet med projektet var att utföra ett pilotprojekt för att utvärdera hur synkrotronljus kan användas för att studera lödning av värmeväxlare i rostfritt stål. MAX-IV laboratoriets strålrör NanoMAX, Balder och MAXPEEM har nyttjats. Kemiska sammansättningen på lödfogarna och kromoxiden på rostfritt stål och hur oxiden påverkas av olika legeringsämnen i grundmaterialet och uppvärmning har studerats. Förståelsen för lödfogens kemi och kromoxiden termiska respons är av yttersta vikt för värmeväxlarens slutprestanda.

Resultat och förväntade effekter

Experimenten har genererat detaljerade inblickar i både lödfogarnas och oxidens kemi. Vidare har även en djupare förståelse for oxidens termiska stabilitet uppnåtts genom MAXPEEM in-situ försöken. En djupare analys av insamlade data kommer fortsätta men redan idag har försöken genererat idéer till effektivare produktion av värmeväxlare. Långsiktigt förväntas effekter i form av både förbättrad slutgiltig prestanda på värmeväxlarna och att synkrotronljusförsök kan användas av Alfa Laval som en ny väg till innovation och ökad konkurrenskraft.

Upplägg och genomförande

Projektets upplägg var att skapa en god relation mellan Alfa Laval och avdelningen industriell produktionsteknik som har goda kontakter med Max IV laboratoriet. Under projektets gång blev även avdelningen för synkrotronljusfysik involverad. Först gjordes en grundläggande studie med traditionell karaktäriseringsutrustning på Lunds Universitet så som SEM, EDX, EBSD och XRD. Men denna grundförståelse kunde projektdeltagarna designa och genomföra de mer komplexa synkrotronljusförsöken med större självförtroende och framgång.