– Den vårdstruktur vi har idag skapades på 1950-talet, och just nu utmanas den från flera håll, samtidigt, säger Laurent Saunier, enhetschef Hälsa på Vinnova.
Laurent Saunier
Framförallt är det tre områden där han ser stora förändringar.
– Det första är den roll patienten förväntas spela. När medborgarna ser att Skatteverket, bankerna, apoteken, ja, alla sektorer i samhället digitaliseras kommer de att förvänta sig att sjukvården också förändras och sätter patienten i centrum. Vi kommer inte att acceptera kallelse på papper för en vårdtid som inte passar när det finns så mycket effektivare tidsbokningssystem i andra delar av samhället.
Det andra området som påverkar utvecklingen i sjukvården just nu är all den nya teknik och alla de nya metoder för behandling som finns idag, och som ständigt blir mer och mer avancerade.
– Inom 15–20 år kommer vi att kunna 3D-printa organ. Redan förra året godkände amerikanska läkemedelsverket ett piller med inbyggd sensor som patienten sväljer för att sedan kunna följa upp i realtid hur medicineringen påverkar just den här patienten. Istället för att vara offer för slumpmässiga mutationer i våra gener kommer vi att kunna bota snarare än behandla. Genterapi kommer göra det möjligt för en diabetiker att bli av med sin diabetes och kanske inte heller föra sjukdomen vidare till sina barn.
Gränser suddas ut
Men båda de här trenderna, patientens roll och teknikens utveckling, ställer krav på utveckling inom ett tredje område: hur vården organiseras och finansieras.
– Med mer individanpassad vård som kombinerar läkemedelsutveckling, datavetenskap, medicinteknik och biokemi så suddas gränserna ut. Där är Sveriges biobanker och patientregister en resurs med enorm potential. Men det måste bli lättare för vårdgivare i olika landsting att samfinansiera och samarbeta kring de riktigt dyra investeringarna framöver. Det jobbas stenhårt på det i hela landet men vi är inte riktigt där än.
Och anledningen är inte så mycket pengar som organisation och finansiella modeller.
– En tredjedel av kroniskt sjuka patienter är till exempel i behov av psykiskt stöd. Om primärvården såg till att de fick träffa en psykolog skulle de må bättre vilket sparar pengar åt hela vårdkedjan. Men vem ska stå för den kostnaden? Vi har inte strukturerna idag för att ta hänsyn till uteblivna kostnader. Vi arbetar i stuprör och problematiken debatteras inte så mycket. Hur vi löser det och skapar bättre samverkan mellan olika discipliner kommer att ha en mycket stor inverkan på vården och Sveriges konkurrenskraft i framtiden.
Text: Karin Aase