Sveriges 21 regioner har tillsammans med Vinnova, SKR och Tillväxtverket arbetat med att höja beredskapen inför framtida kriser med hjälp av olika scenarier. Projektet handlar om framsyn och om att öka förmågan att se längre in i framtiden än 5 år.
Metoden sprids redan som ringar på vattnet i Sveriges regioner. Syftet är att skapa scenarier om det som är så långt i framtiden att vi inte har data att göra prognoser utifrån. Projektets lärdomar sammanfattas i rapporten "Region 2050" som gavs ut innan pandemin bröt ut våren 2020. Den beskriver metoder och erfarenheter kring framtidsspaning och beredskap.
- Vi är duktiga på att göra analyser utifrån nu-data, men vi är otränade på att se längre fram i tiden.
Eva Moe driver Reglab som är ett forum för lärande och regional utveckling. Här möts regioner, myndigheter, forskare och andra och driver gemensamma utvecklingsprojekt. I projektet kring framsyn har regionerna tränat metodiskt att lära sig fatta beslut utifrån ”erfarenheter från framtiden”, som Eva Moe uttrycker det. De tränar på att öka sin föreställningsförmåga för att ha beredskap inför kommande kriser.
Att planera utifrån scenarier om det som vi ännu inte har expertis och fakta om.
- Vi behöver helt enkelt träna på att föreställa oss vad som kan hända på vägen som gör att kurvorna går åt ett helt annat håll? Jobba på andra sätt och lära oss öka vår föreställningsförmåga.
Beslut om framtiden tas oftast utifrån våra erfarenheter från dåtiden. Framsyn är ett utmärkt planeringsverktyg. Ett verktyg att skapa scenarier om det som vi ännu inte har expertis och fakta om. Det hjälper oss att ha beredskap inför framtida kriser bland annat.
I rapporten "Region 2050 - en resa till framtiden tur och retur" har Reglab sammanställt sina erfarenheter kring olika framsynsmetoder. Rapporten beskriver hur regionerna kan planera för osäkerhet och hur vi kan öka kunskapen om framsynsmetodik och omvärldsanalys.
Rapporten Region 2050 - vart är vi på väg?
Plötsligt ville alla jobba med scenarier
Framsyn initierades redan 2016 då Reglabs medlemmar ville utforska nya metoder för omvärldsbevakning. De ville träna sin beredskap och förmåga att se utvecklingsvägar.
När pandemin blev ett faktum i april 2020 aktualiserades projektet på nytt. Regionala utvecklare började kontaktade Eva Moe och framsynsmetoderna lyftes upp igen.
- Många stod ju väldigt handfallna våren 2020. Då trodde vi att det skulle lösa sig och att krisen skulle vara över till hösten.
Plötsligt ville alla jobba med scenarier. Reglab fick kalla till ett extramöte inom Framsyn våren 2020.
- När vi så tydligt mötte en omvälvande företeelse som en pandemi blev det en ögonöppnare Det räcker inte med att göra prognoser. Vi insåg att vi måste jobba annorlunda.
Framsyn rutin i flera storföretag
- Intressant är att storföretag som ju är marknadsberoende länge har använt framsynsmetoder – därför att de är beroende av att inte bli förvånade. Vi behöver samma beredskap i offentlig sektor.
Chefer borde avsätta minst 20 procent av sin tid för att arbeta med framtiden istället för att släcka dagens bränder.
Drygt 80 personer har deltagit i projektet Framsyn från alla Sveriges 21 regioner, Tillväxtverket, Vinnova och SKR - för att lära sig mer om metoden.
Varför ska man jobba med framsyn?
- Vi är så lärda och skolade att basera beslut på fakta – från experter inom olika områden. Men om framtiden har vi inte all fakta. För att kunna möta framtiden behöver vi träna vår föreställningsförmåga. Lära hjärnan att tänka i fler riktningar för att vara beredda när exempelvis kriser inträffar.
Vi behöver tänka i banor som: Tänk om… och: Hur skulle det se ut om… och så vidare.
Det handlar om att skapa en kultur där det är viktigt att säga: Tänk om det skulle bli så här? Vad gör vi då?
I offentlig sektor borde chefer avsätta minst 20 procent av sin tid för att arbeta med framtiden istället för att släcka dagens bränder - som vi hade undvikit en del av om vi hade tänkt lite i förväg. Till exempel var pandemifaran ett välkänt scenario. Vi ägnar ju mycket tid åt traditionell omvärldsspaning. Men mer tid behövs där vi inte har så mycket fakta.
För mig handlar det om att skapa en kultur där det är viktigt att säga: ”Tänk om det skulle bli så här? Tänk om - vad skulle det betyda?”
