Robusta processer för värmning och valsning genom kontroll av oxidation
Diarienummer | |
Koordinator | SWERIM AB - Material- och Processutveckling |
Bidrag från Vinnova | 3 045 000 kronor |
Projektets löptid | november 2018 - oktober 2021 |
Status | Avslutat |
Utlysning | Det strategiska innovationsprogrammet Metalliska material |
Ansökningsomgång | Resurs- och kostnadseffektiv metallindustri |
Viktiga resultat som projektet gav
Syftet med projektet är att öka förståelsen om oxidationsbeteendet av höglegerade rostfria stålsorter i samband med varma processer vid tillverkning, samt att studera efterföljande betbarhet. Uppfyllelse är ökad förståelse av katastrofoxidation (defekter efter värmning) till följd av värmningsförfarande med mindre skrot, samt arbetsmiljövinster med hantering av flyktig MoO3 tillsammans med beläggningssystem. För glödgning och betning är det i första hand värmningsförfarande som påverkar betbarheten, och mindre effekt av syreöverskott vid förbränning.
Långsiktiga effekter som förväntas
Applicerade beläggningar har liten effekt att hindra oxidation som sker i samband med ämnesvärmning och homogenisering, bekräftat genom labb, pilot och fullskaleförsök. Att minska mängden skrot, och defekter på ämnen, bör främst ske genom kontrollerad värmningstid. Beläggningar har främst arbetsmiljövinster. Olika förbränningssystem har liten effekt på oxiduppkomst och betbarhet, vilket motiverar exempelvis grönare bränslen vid förbränning. Främsta effekten är värmningstider, vilket påverkar oxidstrukturen, och efterföljande betbarhet.
Upplägg och genomförande
Arbetet har baserats på labbförsök med syntetisk förbränningsmiljö och oxidering av små prover, samt pilotförsök med riktig förbränningsmiljö och större prover, samt demonstrerats i industriella försök. Termodynamiska beräkningar användes som stöd för att identifiera vilka oxidblandningar som kan reagera med molybdenoxid samt stabil vid värmningstemperaturer. Flertal olika karakteriseringsmetoder har använts. Repprovning i kombination med högupplöst SEM-karakterisering var värdefull för att fånga oxidstrukturens egenskaper och vidhäftning.