Nanocellulosa-förstärkta kompositmaterial för eldrivna drönare

Viktiga resultat som projektet gav

Målet med projektet var att undersöka hur nanocellulosa kan dispergeras i epoxi samt vilka egenskaper ett kompositmaterial bestående av glasfiber/epoxi/nanocellulosa erhåller. Ett flertal material med olika halter av cellulosa togs fram och karakteriserades bland annat genom mekanisk provning. Cellulosan gick att dispergera i epoxi till en viss grad men ytterligare studier måste till för att utreda detta vidare. Resultaten visade också att hållfastheten minskade med ökad halt av cellulosa jämfört med ren glasfiber och epoxi.

Långsiktiga effekter som förväntas

Resultaten visade att det finns svårigheter med att dispergera nanocellulosan som fanns tillgänglig inom projektet i epoxi. För att utreda detta vidare behövs ytterligare studier kring till exempel vilka möjliga lösningsmedel som kan bidra till god dispersion. Mekanisk provning visade att hållfasthet och styvhet minskade med en ökad andel cellulosa i kompositmaterialet. För en av epoxivarianterna som användes visades att materialet klarade en längre förlängning innan brott när man ökar andelen cellulosa.

Upplägg och genomförande

Projektet började med en screening av biobaserade epoxivarianter som skulle kunna användas som matris för våra material. Ett flertal olika varianter hittades och studerades för att se om de kunde vara aktuella. Två kommersiella biobaserade epoxivarianter valdes ut för fortsatta studier, Infugreen 810 samt Greenpoxy 56. Genom vakuuminjicering tillverkades laminat med glasfiber/epoxi/nanocellulosa. Som huvudsaklig karakteriseringsmetod valdes enaxlig dragprovning där materialegenskaper som till exempel draghållfasthet och styvhet kan erhållas.