Förädling av biokol för en effektivare användning som jordförbättrare i urban förorenad mark

Syfte och mål

Syftet med denna studie har varit att undersöka om biokol som förädlats, genom mekaniska efterbehandlingsprocesser med inblandning av andra material, har en bättre förmåga att binda miljögifter jämfört med obehandlat biokol. Utgångspunkten var att studera effekten på förorenad jord med måttliga till höga halter av både metaller och polycykliska aromatiska kolväten (PAH). Vid tidpunkten för start av studien fanns ingen sådan jord tillgänglig. Därför valdes istället två olika jordar; en förorenad med koppar (Cu), bly (Pb), nickel (Ni) och zink (Zn) och en annan förorenad med PAH.

Resultat och förväntade effekter

Förädling av träflisbaserat biokol, genom tillsats av lera eller järnoxid, under mekaniska efterbehandlingsprocesser, verkar kunna höja produktens förmåga att binda organiska miljögifter. De förädlade biokolens förmåga att fastlägga PAH (mätt som KOC-värden) ökade upp till ca 4 gånger för de 16 studerade PAH då biokolet bearbetades mekaniskt i en cyklon under inblandning av lera (50%) och upp till 6 gånger då biokolet genomgick bearbetning i en extruder under inblandning av järnoxid (50%) och en liten andel miscanthus (<1%).>

Upplägg och genomförande

För att få en bild av de styrande mekanismerna för lösligheten av Cu, Pb och Zn använde vi en geokemisk modell. I beräkningarna användes programvaran Visual MINTEQ. Modellen utgår från kemiska jämviktsreaktioner. Jorden utan biokol och jordar med inblandningar åldrades i två veckor innan de olika laktesterna startades. Samtliga tester utfördes i triplikat. Den fritt lösa koncentrationen, (Cw, fritt löst), av 16 PAH i lakvatten från PAH-förorenad jord och jord med biokolsinblandningar undersöktes med hjälp av POM-metoden (Arp et al., 2014; Josefsson et al., 2015).