Var vi framtidens elever igår?

Tack för senast alla kreatörer, framtidsexperter, designers, konstnärer, innovatörer, författare, byråkratentreprenörer, psykologer, innovationsledare, professorer, förändringsagenter i offentlig sektor, företagsledare, studenter – 120 personer från många olika länder som deltog i vår workshop. Alla med intresse för att tänka bortom nutidens nästa förbättring, utöver nästa affärsidé, nästa innovation i offentlig sektor, nästa forskarrön.

Under 2 timmar fick vi höra hur några av världens främsta inom detta konstiga fält som vi kan kalla upplevda framtider tänker om framtider. Elliott inledde med att kort beskriva vad sin syn på vad fältet är men fortsatte sedan att beskriva vad det enligt honom inte är. Framtider är inte singulära, linjära, förutsägbara, jämnt fördelade, universella, extremer. Ungefär som i negativ form där man fokuserar på bakgrunden för att få objektet att träda fram.

Sedan var det mentorernas tur. Det vill säga de mentorer som under året kommer följa och ge sitt stöd till var sitt projekt. Förutom att presentera sig  berättade de också om sin syn på framtider genom att föreställa sig hur de rent hypotetiskt hade ansökt (eller byggt) i utlysningen – hur skulle deras hypotetiska skiss se ut och hur motiverar de sin skiss? Skisserna har de tagit fram på ca ett par timmar – helt enligt våra instruktioner. Jag är så imponerad av att de antog utmaningen. Tänk vilket mod att som internationellt erkänd expert våga slänga ur sig en så pass ofärdig tanke för stora delar av Sveriges community inom området.

Nedan beskrivs några av mentorernas tankar:

Radha Mistry föreställde sig ett eko-terrarium, ”serenities”, som en slags bubblor för kontemplation för växter och människor – ett inslag i stadsbilden som erbjuder respit från buller och föroreningar i en klimatförsämrad framtid. Bubblorna finns kanske i vad som idag är parker – kanske Rålambshovsparken? Och erbjuder närhet till natur och växter som ger oss syre och skönhet. Samtidigt ger människorna växterna koldioxid när användarna för dialoger med varandra inom och mellan bubblorna. Vilka företag eller organisationer skapar dessa bubblor som bjuder på naturupplevelser? Är de fria för alla? Hyrs de ut? Vilken teknologi kräver de? Lyckas de bibehålla rester av en biologisk mångfald? Bjuder de på miljöer och växter från hela världen? Kanske från en svunnen värld? Vilka ekotjänster samverkar de med? Är det så vi vill umgås?

Thomas Thwaites berättade om hållbara produkter. I en framtid kanske vi kommer kunna hitta material och produktionsprocesser som hjälper oss fortsätta leva som vi gör idag, fast mer och bättre och större, genom att utveckla vår tillväxt på ett hållbart sätt. Men tänk om detta inte är möjligt? Tänk om vi blir tvungna att göra avkall på den livsstil vi har idag? Hur ser i så fall framtidens skyltfönster ut? Han kunde tänka sig hur man marknadsför enklare produkter än idag – med något färre funktioner, sämre bekvämlighet och i stället lyfter och marknadsför andra värden. Hos mig triggar det tanken kring nya affärsmodeller, nya värden som ett hållbart näringsliv kan förse oss med i en sådan framtid. Kan vi skapa lika många arbetstillfällen för dessa? Jobbar vi lika mycket? Vilken typ av jobb har vi? Får vi som konsumenter ut lika mycket för våra pengar? Hur ser hela den globala näringskedjan ut och vad blir situationen för människor i andra länder?

Jag är redan halvvägs in den typ av diskussioner vi vill skapa – fast emellan människor och inte bara i mitt eget huvud. Och inte baserat på en berättelse eller en rapport utan på en upplevelse av fragment av en sådan framtid. Jag inbillar mig att en upplevelse kommer generera fler, rikare, bättre problematiserade, kreativare diskussioner och tankar hos många fler. Och vem vet – kanske kan dessa leda till djärvare, mer informerade beslut hos företagsledare, konsumenter, chefer, familjer, politiker, förhandlare, väljare, invånare och inte minst inspirera till meningsfulla, modiga innovationsprojekt – innovation som gör skillnad.

Annorlunda men lika mindblowing skissartade föreställningar presenterades på 3 minuter vardera av två andra mentorer Paolo Cardini, Christopher Lutterodt-Quarcoo, J. Paul Neeley, Sitraka Rakotoniaina och Carolyn Kirschner. Vi hoppas kunna få återkomma i den här bloggen med några fler av deras idéer och sätt att se på framtider.

Ändå imponerades jag som mest av alla kloka frågor, inlägg och kommentarer från så många engagerade deltagare i mötet och i outbreak-sessionerna. Kanske var just dessa frågor och inspel det som erbjöd oss från Vinnova största lärandet igår. Hur hinner vi anpassa och tweaka satsningen nu när vi lärt oss mer samtidigt som vi är en myndighet med ramar att förhålla oss till? Ramar som sätts av demokratiska spelregler och principer - det vi alla på Vinnova håller så högt och det vi kanske alla mest av allt uppskattar just i dessa dagar. Hjälp oss på Vinnova fortsätta utforska tillsammans och ändå behålla respekten för vårt existensberättigande. Vi ser fram emot era skissartade skisser. Vi vill lära oss.