Singapore och frågan om vad det innebär att vinna framtiden

Men samtalen under Vinnovas Sweden–Singapore Earth Week visade också något annat. Under den välorganiserade ytan framträder frågor som kanske säger mer om framtiden än själva innovationerna och om möjligheterna för en ny generation av innovationssamarbete.

Singapore och Sverige liknande utmaningar och kompletterande innovationsekosystem

Singapore är ett av världens snabbast åldrande samhällen. Samtidigt ökar psykisk ohälsa, stress och upplevelser av meningsförlust, inte minst bland unga. Lägg därtill klimatförändringar där extrem hetta riskerar att förändra förutsättningarna för urbana livsmiljöer.

Singapore är också, liksom Sverige, ekologiskt mycket ohållbart sett till konsumtionsbaserade utsläpp och ekologiskt fotavtryck per capita. Singapore tillhör de länder i världen med högst ekologiskt fotavtryck per person, men även den svenska livsstilen överskrider kraftigt planetens långsiktigt hållbara nivåer om den skalas globalt. Vi är också båda starkt exportberoende länder, vars export ännu inte är förenlig med global hållbarhet. 

På så sätt delar Sverige och Singapore en grundläggande utmaning: hur högteknologiska och framgångsrika samhällen kan utvecklas mot globalt hållbara och mänskligt blomstrande samhällen, som kan exportera morgondagens lösningar. 

Samtidigt står båda länderna inför en snabb demografisk transformation där andelen äldre ökar kraftigt och födelsetalen är mycket låga. Sverige och Singapore är bland de första samhällena i världen som är “super-aged societies”, där mer än 20 procent av befolkningen är över 65 år.

Det betyder att båda länderna måste tänka helt nytt kring hälsa, välfärd, ensamhet, kompetensförsörjning och mellan-generationella relationer. Hur kan åldrande bli något människor ser fram emot som en viktig och meningsfull del av livet snarare än som en belastning?

Samtidigt kompletterar våra länder varandra på intressanta sätt när det gäller lösningar. Sverige har styrkor inom tillit, systeminnovation, hållbarhet och social resiliens. Singapore har styrkor inom långsiktig planering, urban styrning och implementeringskapacitet. Tillsammans skapas möjligheter att utveckla nästa generations lösningar för ”blomstrande liv på en blomstrande planet”.

Unika möjlighter under 2027

Här finns också en unik möjlighet kopplad till att IPCC lanserar sin specialrapport om städer i Singapore i mars 2027. Rapporten kan bidra till att flytta fokus från enbart klimatutsläpp till städers bredare roll som lösningsaktörer i en tid av AI-transformation, demografisk omställning och ökande psykisk ohälsa. Inom Win the Future så genomfördes ett samarbete med Umeå om deras världsledande arbete med seniorer. Detta är den enda fallstudien från Sverige som är inkluderad i IPCCs kommande specialrapport. Ett fördjupat samarbete mellan Sverige och Singapore skulle kunna lägga grunden för ett internationellt ledarskap kring hur nästa generations innovationssystem och städer kan utvecklas i en framväxande post-SDG-agenda.

Det är svårt att inte fråga sig vad som händer när samhällen blir extremt framgångsrika på att optimera produktivitet, men mindre bra på att skapa mening, tillhörighet och mänskligt blomstrande.

Ett post-produktivt samhälle?

Många verkar idag acceptera tanken att AI, robotik och automatisering inom ett eller två decennier kan förändra arbetsmarknaden i grunden. Trots det handlar de flesta initiativ fortfarande främst om produktivitet: snabbare processer, effektivare organisationer och mer output per individ.

Betydligt färre diskussioner handlar om vad samhällen ska optimera för när produktivitet inte längre kan vara det enda överordnade målet. Vad händer om arbete inte längre är den huvudsakliga källan till identitet och mening? Hur bygger vi samhällen där människor inte bara överlever disruption, utan faktiskt kan leva goda och meningsfulla liv?

Kanske behöver vi börja tala om ett post-produktivt samhälle. Inte anti-produktivt, utan samhällen där produktivitet åter blir ett medel snarare än ett självändamål.

Från environmental pollution till mental pollution

Under de senaste decennierna har fokus legat på fysisk förorening: utsläpp, avfall och resursanvändning. Det arbetet är avgörande och långt ifrån färdigt. Men kanske behöver framtidsdiskussionen nu också handla om ”mental pollution”.

Inte bara som ett medicinskt begrepp, utan som ett sätt att beskriva miljöer där ständig konkurrens, acceleration, informationsöverflöd och social jämförelse gradvis påverkar människors psykiska och existentiella välbefinnande.

I hyper-effektiva samhällen riskerar människan att reduceras till funktion: produktiv medborgare, kompetensresurs eller datapunkt i ett optimerat system. Det skapar imponerande resultat men också nya former av sårbarhet. Detta blir särskilt tydligt bland unga generationer som vuxit upp i en värld där framtiden samtidigt framställs som teknologiskt obegränsad och ekologiskt hotad.

Från “win the future” till “flourishing lives for all”

Under resan återkom flera samtal till behovet av att bredda själva framtidsbegreppet. Många innovationssystem är fortfarande byggda kring konkurrenskraft, tillväxt och att “vinna framtiden”. Men om framtiden samtidigt präglas av klimatstress, demografisk omställning och ökande psykisk ohälsa räcker inte längre den logiken.

Kanske behöver nästa utvecklingsfas snarare handla om flourishing lives for all, samhällen där teknologisk utveckling balanseras mot mänskligt välbefinnande, kulturell mening, resiliens och planetära gränser.

Det betyder inte att innovation blir mindre viktig. Tvärtom. Men innovationens syfte kan behöva omdefinieras. Frågan är inte bara hur vi bygger smartare system, utan också vilka människor och samhällen systemen hjälper oss att bli.

Kanske avgörs framtidens verkliga ledarskap inte av vilka samhällen som snabbast optimerar produktivitet och teknisk kapacitet, utan av vilka som först lyckas skapa samhällen där människor och samhällen kan blomstra långsiktigt, ekologiskt, socialt och mentalt.