Identifiering av alternativa metoder för oförstörande provning av flygplansstrukturer

Syfte och mål

Tester har utförts på referensmaterial med konstgjorda defekter, där resultaten visat stora svårigheter att med säkerhet upptäcka dessa defekter. Hur de konstgjorda defekterna med papper i limfogen förhåller sig till en mer verklig defekt bestående av en luftkavitet har undersökts. Utfallet visar att signalnivån ökar med 2-3 ggr till luftkavitetens fördel. Koncept för hur en automatisering av metoden skulle kunna se ut har beskrivits som visar på möjliga kostnads- och cykeltidsbesparingar jämfört med ultraljudstest, förutsatt att termografimetoden går att implementera.

Resultat och förväntade effekter

Resultatet har påvisat att det är svårt att med säkerhet fastslå om det finns defekter för metallstruktur och på vilket djup de i så fall finns. IR-OFP-metoden har även provats mot en kompositpanel med inlagda defekter. Då komposit har en väsentligt lägre värmeledningsförmåga än aluminium behöver exciteringen utföras med en halogenlampa för en längre exciteringsperiod. Resultaten från kompositpanelen visar på goda förutsättningar att detektera defekter. En fortsättning på dessa preliminära tester bör kunna ge kvantitativa resultat om detektionsprestanda i kompositmaterial.

Upplägg och genomförande

Projektet började med en workshop där projektgruppen bekantade sig med den utvalda testprodukten och termografimetoden. Medvetna defekter togs fram i referensmaterial och lämpliga parametrar för test togs fram. Då de preliminära testresultaten för metallstruktur visade på svårigheter gjordes även tester på kompositsturktur. Projektet avslutades med en presentation av de resultat som togs fram tillsammans med en demonstration av testmetoden. Testresultaten och utvärdering av testmetoden har sammanställts i en konfidentiell rapport.