Att leda komplexa designprocesser är som att dansa jenka

Så här i efterhand kan jag konstatera att vi så klart inte hade tänkt igenom hela processen från idé till marknad och affärsmodell. Jag var ung och grön. Vi hade talat med slutanvändare om deras behov men knappast förstått det komplexa landskapet kring implementering; teknik, material, kultur, marknadskrafter, affärsmodell.

Vi hade framförallt inte funderat över statens roll för att leda designprocesser.

Sedan dess har jag haft förmånen att jobba med olika innovationsprocesser på Trafikverket och fått med mig några lärdomar och samlat ett antal reflektioner. Ibland brukar jag tänka på att leda komplexa innovationsprocesser är som att dansa jenka – ibland går det framåt men inte hela tiden, det krumbuktar och händer och fötter viftar. Jag det tycker det stämmer med det budskap som Ulrika Lundin från Innovationsguiden på SKR förmedlade i sin föreläsning.

En sökande process kommer aldrig vara linjär, vi måste tillåta oss att vara otydliga, vaga, att misslyckas – och det krävs mod både hos ledning och hos de som driver processen.

Ulrika talade om vikten av att skapa sig en helhetsbild och att hela tiden ställa sig frågor: Vad? Varför? Hur? Trafikverket tillsammans med Skellefteå och Uppsala har precis avslutat en innovationsupphandling för Ökat säkert Aktivt resande. Det första vi gjorde innan upphandlingen var att bjuda in till ett rundabordsamtal för att träffa leverantörer, tjänsteutvecklare, entreprenörer, fastighetsägare, teknikbolag mfl och ställa mycket öppna (nästan dumma!) frågor för att få deras syn på aktivt resande.  De fick vara med och utforma innovationsprocessen utifrån sin verklighet. Det var så klart superbra. Och uppskattat med transparens!

En annan erfarenhet jag fått är att olika parters roller i innovationsmaskineriet - som statlig aktör kan jag driva innovation men måste hitta gränssnitten mot marknaden.

När jag ibland tvivlar brukar jag gå tillbaka till en gammal TED-talk av Mariana Mazzcuato – professor in the economics of innovation and public value at University College London.

Hon talar om statens roll och dess beydelse för innovationsledarskap. Lyssna på We Must Reimagine Governments as Creative Agents. 

Det är inte lätt att tänka nytt själv

Det är inte lätt, men väldigt roligt, att leda komplexa designprocesser. Även om man har inspiration och verktyg, som vi fick under föreläsningen, så är det ibland svårt att tänka nytt. Jag vet att mervärden ofta skapas i mötet där tankar och drivkrafter får vara synliga. Man behöver vara flera, att skapa en projektgrupp som kan vara både drivande och kreativ. När ”jenkan” går mer bakåt än framåt behöver man ta vara på varandras förmågor och varken låta kreativiteten eller produktiviteten dominera ensamt.

Det är viktigt att vi är flera om vi ska driva komplexa processer och på sikt lyckas med de systemförändringar vi hoppas på.

Det var flera under lärträffen som ställde frågor som ”ska vi jobba i boxen eller med hela systemet?” och ”hur vi ska få fart på systemdemonstratorerna?”.

Ibland är det bra att återvända till teorierna för att förstå var i systemet man befinner sig. Frank W. Geels, professor inom systeminnovation vid University of Manchester, har tagit fram ett analytiskt ramverk för att beskriva hur förändring sker i sociotekniska system. Förändringar i sociotekniska system har varit ett centralt inslag vid flera stora samhällsomställningar, exempelvis vid övergången från häst och vagn till motoriserade fordon, vid övergången från telegrafer till telefoner och från segelbåtar till ångbåtar för att nämna några. Jag återvänder till en text vi skev inför starten av innovationsupphandling säkert Aktivt resande.

”Geels ramverk består av tre hierarkiska nivåer; ett sociotekniskt landskap på övergripande makronivå, en socioteknisk regim på mellannivå och nish-innovationer på den lägsta mikronivån.

Landskapet består av externa faktorer såsom makroekonomiska förändringar, makropolitiska trender, klimatförändringar, demografiska förändringar samt sociala och kulturella värderingar. Dessa externa faktorer påverkar och sätter ramarna för vad som sker på två underliggande nivåerna.

Den sociotekniska regimen utgörs av ett sammanlänkat nät av aktörer och grupper som följer väl etablerade regler och praxis. Detta nät består något förenklat enligt Geels av sex element: kunskap, industriell kapacitet, teknik och infrastruktur, marknad och användarbeteenden, normer och kulturella föreställningar samt lagar och direktiv. Nätets olika delar eftersträvar stabilitet, vilket möjliggör och understödjer inkrementell, stegvis förändring, men motsätter sig radikal förändring. Radikal förändring i något av elementen motverkas av övriga element.

Den s.k. nischnivån definieras av skyddade miljöer där nya radikala idéer som avviker från rådande praxis på regimnivå kan utvecklas. Dessa nisch-”innovationer” kan materialiseras genom FoU-projekt, demonstrationsprojekt, testbäddar eller inom små nischmarknader med särskild efterfrågan.” Och det är här jag gläds, för det betyder att även om vi jobbar i det lilla, så kan vi på sikt påverka hela systemet! Läs honom. Eller spana in hans bilder om landskap-regim och nishnivå.

Så, numera när jag sätter på mig min Hövding tänker jag ödmjukt på att ja; staten har en roll, och att jag lärt mig väldigt mycket på 15 år – nyfikenhet är en bra drivkraft i innovationsprocesser. Jag tänker på att cykelhjälmen Hövding ständigt ökar sin marknadsandel och utses till ”säkraste hjälmen”. Vinnovas innovationsmedel har bidragit till produktutvecklingen, liksom marknaden. Att det jag har  runt halsen är resultatet av en lång, snirklig, komplex designprocess. Men helt klart - från början var det en liten (nish-) innovation som faktiskt bidrog till att förändra systemet i slutändan.

Nyfiken på innovationsupphandlingen om ökat säkert Aktivt resande? läs mer på www.trafikverket.se/aktivtresande

Anna Lindell, strateg och landskapsarkitekt på Trafikverket anna.lindell@trafikverket.se