Definition av ballastegenskaper hos spårvägar

Viktiga resultat som projektet gav

Syftet med detta projekt var utveckling av en priseffektiv metod att mäta ballaststyvhet hos spårvägssträckor, för att veta när underhåll bör ske och när packning av ballast under spår är tillräcklig. Metoden att bestämma styvheten har fungerat tekniskt väl. Medelstyvheten över en spårsträcka skiljer sig tydligt mellan god och dålig ballast. Problemet är styvhetsvariation mellan olika mätpunkter på samma sträcka som medför att ett stort antal mätningar behöver sammanställas för att avgöra om ballasten behöver förbättras eller inte. Därför kan en priseffektiv metod inte uppnås.

Långsiktiga effekter som förväntas

Omfattande mätningar har visat att den metod som använts, mätning av vertikal dynamisk styvhet mellan 10-100 Hz hos spårvägsspår med impulsexcitering, fungerar för att bestämma lokal ballastkvalitet. Metoden skulle ha förutsättningar att rationaliseras med lättare utrustning, billigare instrumentering och automatiserad utvärdering. Dock fås en så stor spridning för styvheten mellan olika punkter hos en begränsad spårsträcka för ´bra´ ballast. Ett orimligt antal punkter skulle behöva mätas för tillräcklig konfidens. Risken för falsklarm av dålig ballast blir annars stor.

Upplägg och genomförande

Omfattande verifieringsmätningar av metod och analys inledningsvis. Ytterligare mätningar för att bättre förstå varför en stor spridning i mätresultat erhålls, speciellt för spår med goda ballastförhållanden. En examensarbetare togs in i projektet f o m jan 2014, för att lägga huvudvikten vid definition av förenklad utrustning för fältmätningar. Examensarbetet styrdes över till en oberoende statistisk analys av insamlade data. Analysen visade att det inte går att prediktera god ballast med tillräcklig konfidens utan många mätpunkter.