Många länder runt omkring oss har insett vikten av innovationsförmåga för landets framtida konkurrenskraft och skapat en innovationspolitik som sträcker sig över alla politikområden. En sådan saknas i Sverige och i kombination med andra brister gör det Sverige onödigt svagt. Det menar Charlotte Brogren, generaldirektör för VINNOVA.
Den senaste tiden har debatten om utländskt ägande och Sveriges konkurrenskraft inom fordonsindustrin gått på högvarv och i förra veckan kom dessutom nyheten att Astra Zeneca lägger ned en av tre forskningsanläggningar i Sverige. Är det här olyckliga tillfälligheter i spåret av finanskrisen eller är det något som tillhör spelet i den allt mer globaliserade världen? Tyvärr är nog svaret mer det senare, och med en liten hemmamarknad måste Sverige hitta nya verktyg för att hålla kvar samt vidareutveckla svenskt näringsliv för ett konkurrenskraftigt AB Sverige.
En viktig nyckel till detta är att säkerställa att vi har system som gynnar innovationsklimatet, både för existerande näringsliv och nya företag.
Med detta avses en mängd olika insatser som möjliggör att goda idéer och kunskap kan leda till nya eller förbättrade produkter, tjänster och system, som ger till exempel nya jobb och exportintäkter till Sverige.
Många länder runt omkring oss har insett vikten av innovationsförmåga för landets framtida konkurrenskraft och skapat en innovationspolitik som sträcker sig över alla politikområden. I Sverige har vi ingen samlad politik, utan vi sätter alltför ofta likhetstecken mellan forskning på universitet/högskola och innovation. Forskning är givetvis en viktig komponent för att skapa innovation, men det är mycket mer som behöv
Här har vi klara brister i det svenska systemet, vad gäller allt från att rörligheten mellan akademi och näringsliv, medel för att verifiera FoU-resultat i demonstrationsanläggningar till tillgången på kompetent kapital för nya företag i tidiga skeden.
Majoriteten av statens pengar satsas på inomvetenskaplig forskning på universitet och högskolor - antingen direkt som fakultetsmedel eller indirekt via forskningsråd. Investeringarna i behovsmotiverad forskning och innovation i Sverige är däremot mycket begränsade. Idag är det mindre än 10 procent av statens forskningssatsningar som går till detta, jämfört med cirka 25 procent i mitten av 1980-talet. Denna obalans saknar mer eller mindre jämförelse om vi tittar på omvärlden.
Även Globaliseringsrådets slutrapport slår fast att ökad spets inom såväl forskning som innovation är bland det viktigaste för långsiktig svensk tillväxt. För att få hävstångseffekter av de ökade forskningssatsningarna i den senaste forsknings- och innovationspropositionen anser vi att det krävs större satsningar på just innovation.
Sverige har en bra utgångspunkt, men då konkurrensen från omvärlden ökar kraftigt måste alla svenska aktörer som är aktiva inom forskning, utveckling och innovation bättre samordna sina insatser för att säkerställa att svenska skattemedel investeras på bästa sätt. Det måste exempelvis finnas ett system som både uppmuntrar och stöttar från idé till praktik, oavsett om man jobbar nära eller långt ifrån kommersialisering. Vi behöver också ett bättre samspel mellan vetenskapligt djup och verklighetens praktik, mellan forskare och företagare, för att stå oss i en allt hårdare global konkurrens.
Precis som många andra länder redan har insett, så behöver Sverige en innovationspolitik som tar hänsyn till nya spelregler på en global marknad för framtida konkurrenskraft.
