Min uppfattning är att vi från statens sida riktar alldeles för lite civila FoU-resurser till företag. Om vi gjorde som Finland skulle vi öka statens insatser från knappt en miljard kronor per år till drygt tre miljarder riktat till civil FoU i företag och därav drygt hälften till små och medelstora företag. Detta skulle göra en mycket stor skillnad.
Tillväxt sker främst i företag och deras konkurrenskraft internationellt är avgörande. Innehållet i produkter, tjänster och processer blir alltmer kunskapsbaserat. Satsningar på forskning, utveckling och innovation blir därför ytterst viktigt för konkurrenskraften.
När man internationellt studerar det svenska innovationssystemet får vi de bästa vitsord men samtidigt konstateras att vi är starkast på input, det vill säga insatser, men betydligt svagare på output, det vill säga tillväxteffekter av insatserna. I jämförelse med Finland kan man säga att vi satsar starkt på utbud av kompetens och idéer från forskning vid våra universitet och högskolor. Men vi är svagare i satsningar på FoU-program gemensamt mellan näringsliv och akademi och faktiskt riktigt svaga när det gäller statliga civila FoU-medel till företag och forskningsinstitut. Här tror jag vi har det allra största hindret för tillväxt och konkurrenskraft i vårt forsknings- och innovationssystem.
I ekonomiska termer kan man därför säga att vi från statens sida starkt stimulerar utbudet av kompetens och idéer men mycket svagare arbetar med att stimulera efterfrågan på forskarkompetens och forskningsresultat i näringsliv och samhälle.
Kan man få hoppas att det blir åtgärdat i den forsknings- och innovationsproposition som presenteras i morgon? Den har ju fått ett utmärkt namn: Ett lyft för forskning och innovation.
Per Eriksson
GD VINNOVA
