Fortfarande har vi i landet kvar fyra biltillverkare med svenskt ursprung – en betydande bas – och viktiga delar av forskning, utveckling och produktion. En eventuell fusion mellan Scania och MAN reser en mängd frågor. Hur kommer en integration av ytterligare ett svenskt storföretag i en internationell koncern att påverka företagets nuvarande svenska verksamheter, och hur kommer vårt industriella system i stort att påverkas?
Det finns starka skäl att värna både Scanias betydelse för svensk industriell forskning och utveckling och för utvecklingen av starka underleverantörer. KTH:s forsknings- och utbildningssamarbete med Scania har gett stora fördelar, inte bara för Scania och KTH utan för hela Sverige. Genom ett väl utvecklat tvåvägssamarbete har Scania fått de ingenjörer det behövt, inte minst från farkostprogrammet, som är unikt.
Scania har också fått sina specialister fort- och vidareutbildade till tekniska doktorer. Tack vara plattformen med Scania inom fordonstekniken har KTH erhållit radikalt ökade resurser, och samarbetet har bidragit till att Scania, tillsammans med Volvo, gjort svensk lastbilsindustri världsledande.
Scanias eventuella inlemmande i en storkoncern med MAN och Volkswagen kan innebära delaktighet i en forsknings- och utbildningssamverkan med utvecklingspotential både för KTH och Sverige av stor vetenskaplig och ekonomisk betydelse. Oron är emellertid densamma som när Volvo inlemmades i Ford-koncernen. Scania kan inte längre styra över forsknings- och produktutvecklingen inom fordonsområdet och prioritera samarbeten med svenska universitet och underleverantörer. Risk finns att en negativ spiral uppstår, för Scania som del i en storkoncern, för Södertälje som en ren produktionsenhet. KTH får svårt att befinna sig i fronten av kunskapsutvecklingen. Om verksamheten i Södertälje bedöms enbart i snävt kortsiktiga företagsekonomiska termer, riskerar den att konkurreras ut av låglöneproduktion i andra länder.
Scanias ägare måste beakta dessa risker. Investor har ett särskilt ansvar för att säkra Scanias och Sveriges långsiktigt sammanfallande intressen. Investors huvudägare har som industrialister och företagsbyggare en djup insikt om Scanias roll i den industriella och tekniska infrastrukturen. Näringsminister Maud Olofsson har också ett ansvar att följa hur ägar- och eventuella strukturförändringar påverkar förutsättningarna för forskning, utveckling och existerande synergier med övrig fordonsindustri. Beredskap måste finnas både för direkta kontakter och för insatser som stärker det industriella FoU-systemet.
Vi ser inte ett ökat utländskt ägande i sig som den största faran. Faran är om Scania lämnas åt sitt öde och om kortsiktiga ekonomiska intressen får ta överhanden. Scanias betydelse för svensk fordonsforskning, och därmed indirekta stöd till det fordonskluster som i dag sträcker sig som ett bälte tvärs över Mellansverige, måste försvaras. Ett ansvarsfullt agerande i samverkan mellan akademin, industrin och politikerna är vad Sverige och Scania behöver för att fortsatt kunna verka med full kraft, till gagn för hela Sveriges industriella miljö.
Anders Flodström, rektor KTH
Per Eriksson, generaldirektör, VINNOVA
Göran Johnsson, tidigare Metallordförande
