Sveriges skogsbruk och skogsindustri behöver förstärkas med kraftigt ökade forskningsresurser efter de stora stormfällningarna, skriver Lisa Sennerby Forsse, Per Eriksson, Jan-Erik Hällgren och Jan Fryk.
En stormfällning som den vi upplevde i januari har inte drabbat den svenska skogen på över hundra år. Uppskattningen av hur mycket skog som stormen fällt bara i Halland och Småland motsvarar ett års avverkningar i hela landet. Klimatförändringar kan öka sannolikheten för mera frekventa situationer av detta slag under de kommande decennierna. Uppvärmningen av atmosfären leder enligt FN:s klimatpanel IPCC till en ökad nederbörd i vår del av världen och större aktivitet i vädersystemen, vilket kan innebära ökad risk för stormar. Det är därför angeläget att Sverige med sitt stora beroende av skogen och dess näringar planerar för att möta extrema klimatsituationer.
Stormens härjningar är en personlig katastrof för tusentals skogsägare och allvarlig för hela skogsnäringen. Många skogsägare kan tvingas hitta andra inkomstkällor. De som fortsätter bruka sin fastighet måste fråga sig hur ska man nu agera? Hur ska markerna föryngras och hur ska skogen skötas för att minska risken för en upprepning, samtidigt som vi behåller en hög produktion av högklassig virkesråvara i skogar med stora naturvärden?
I ett nationalekonomiskt perspektiv blir förlusterna för landet stora inte bara akut utan än mer på sikt. Skogsnäringen, som direkt och indirekt sysselsätter ca 200 000 personer varav många i glesbygd, är ett av Sveriges viktigaste styrkeområden med ett årligt exportvärde på 110 miljarder kronor. Inräknas inhemsk vidareförädling av skogens produkter för export (finpapper, hygienprodukter, snickerier, möbler) blir exportvärdet minst det dubbla.
Vilka långsiktiga verkningar stormen kommer att få för skogsindustrin är oklart. Effekterna av 90-talets stora stormfällningar i södra Tyskland och norra Frankrike kan dock ge en indikation av vad vi står inför. En stagnation inom skogsnäringen i den drabbade regionen kan bli följden om vi inte handlar klokt. Vi behöver nu en kraftsamling av sektorns alla aktörer inför kommande problem med risker för förödande insektsangrepp, råvarubrist, minskad sysselsättning och stagnerande regional ekonomi.
Det har i debatten förts fram många tankar om varför stormen fällde så mycket skog. Kunskapen om orsakerna är emellertid begränsad. Mer forskning behövs, och till lycka för landet har Sveriges forskare inom den skogliga och skogsindustriella sektorn både kompetens och potential att ta sig an såväl akuta som mer långsiktiga forskningsbehov. Regeringens uppdrag till forskningsrådet Formas att i samverkan med VINNOVA och andra finansiärer utveckla ett nationellt program för skoglig forskning ligger därför väl i tiden. Det redan tidigare tydliga behovet av finansiell förstärkning av forskningsresurser till en av Sveriges starkaste basnäringar har ytterligare accentuerats av det nu inträffade. En nyckelfaktor för att kunna möta utmaningarna är mer kunskap såväl inom skogskötsel och skogsvård som om hur stora, stormfällda råvaruvolymer skall behandlas och vidareförädlas. De stora stormfällningarna har skapat ett unikt tillfälle, att genom kraftsamlade FoU-insatser öka kunskapen och förståelsen om hur vi bör hantera konsekvenserna och vad som kan minska riskerna att katastrofen upprepas. Här krävs samordning och samsyn av samtliga aktörer inom skogsnäringarna.
FoU-behoven kan delas upp i akuta och mer långsiktiga behov. Bland de mer omedelbara är åtgärder för att förhindra insektshärjningar utan negativa miljöeffekter. Det handlar inte enbart om den fällda skogen utan också om den omgivande skogen som kan skadas. Kvarstående träd kan drabbas av kraftiga angrepp från barkborrar som kläcks i det stormfällda virket. Studier av insektspopulationer och utveckling av effektiva och miljömässigt säkra metoder för bekämpning av skadeinsekter och svampar är därför ytterst angelägna. Det är också angeläget att sätta fokus på de miljö- och naturvårdsfrågor som har anknytning till skogen och risken för framtida stormskador. Annan viktig forskning är att utveckla beslutsstöd och andra system anpassade för att ta till vara stormskadad skog. Mottagarna av stormfällt virke behöver analysverktyg för att skapa optimala handlingsplaner för virkesförsörjning av olika industrienheter, val av transportsätt, lagring på olika typer av terminaler och virkesexport till andra områden. Vidare måste värdefull kunskap tas till vara genom att studera de många provytor med känd skötsel som fällts i stormen. Här kan betydelsen av trädslag, plantans härkomst, blandskog, gallringsstyrka, gallringsform, markförhållanden mm uppskattas och beskrivas. Här kan också studeras hur skogens kolbalans påverkas av massfällningen av träd inom ett begränsat område.
I ett längre perspektiv behövs mer kunskap för att utforma strategier för anläggning och skötsel av skog med hänsyn till geografiskt läge och klimatförhållanden samt verktyg för att värdera risker för storm och andra kalamiteter vid olika skötselmodeller. Vi behöver veta mer om hur delvis skadade bestånd ska behandlas och restaureras samt utveckla skogsbruksformer för ökad vindstabilitet. Dessa måste naturligtvis åtföljas av analyshjälpmedel som inkluderar risk och ekonomi och samtidigt ser till vilka konsekvenser alternativa skogsbruksformer får för såväl industrin som andra samhällsintressen.
Tack vare långsiktiga, strategiska satsningar på FoU från både stat och näring har svenskt skogsbruk hittills lyckats förena uthållighet med produktivitet och rimlig lönsamhet. På denna grund har Sverige kunnat bygga moderna kunskaps- och teknikintensiva företag inom skogsindustrisektorn som blivit vår särklassigt största nettoexportnäring. Av vikt är därför att fortsätta vår tradition av samarbete och samverkan mellan forskning och näringsliv, där forskningsresultat funnit sin omsättning i praktisk tillämpning. Den svenska skogsindustriella spetsforskningen idag fokuserar på nya dynamiska områden med stor spännvidd, nya användningsområden och nya materialkombinationer.
För att upprätthålla och vidareutveckla det svenska skogsbruket och industrins internationella position efter den prövning som stormfällningen utgör behöver denna samverkan nu förstärkas genom kraftigt ökade forskningsresurser. Att bibehålla en stark skogsnäring är ett nationellt intresse och en förutsättning för ekonomisk tillväxt och fortsatt välstånd.
Lisa Sennerby Forsse, huvudsekreterare Formas
Per Eriksson, generaldirektör VINNOVA
Jan-Erik Hällgren, dekanus, skogsfakulteten SLU
Jan Fryk, vd Skogforsk
