Begreppet innovationssystem
Innovationssystem är ett begrepp som förekommer i diskussioner om tillväxt och välstånd. Med innovationer avses nya produkter, tjänster eller processer som introduceras på marknaden, men även institutionella förändringar (lagar etc.), organisatoriska förändringar och marknadsförnyelse.
Innovationssystem är ett begreppsligt ramverk för förståelse av innovationsprocesser. Genom att använda ett systemperspektiv beaktas alla faktorer som har betydelse såväl ekonomiska som sociala och politiska. Central är uppfattningen att innovationer uppstår i interaktion eller samspel mellan olika aktörer. Samspelet karaktäriseras av ömsesidigt lärande, och sker till exempel mellan ett företag å ena sidan och kunder, underleverantörer, konkurrenter, universitet eller forskningsinstitut å den andra. Dessa aktörers handlande styrs av rådande spelregler, som exempelvis lagar, regler, rutiner och attityder. Systems förmåga att generera innovationer beror på hur väl samspelet mellan berörda aktörer fungerar, liksom av spelreglernas utformning.
Innovationssystem på flera nivåer
Systemperspektivet används på flera nivåer. Studier av nationella innovationssystem (NIS) tar sin utgångspunkt i att det finns skillnader mellan nationer beträffande institutioner, resurser och prestationsförmåga. Staten spelar en viktig roll. Den tillhandahåller regelverk, infrastruktur, intermediära organisationer och utbildnings- och forskningsorganisationer.
Olika sektorer av ekonomin ofta har olika funktionssätt. Genom att fokusera på sektoriella innovationssystem (SIS) - såsom innovationssystem för läkemedel eller telekommunikationer - är det möjligt att förstå hur förutsättningar, drivkrafter och hinder för innovation skiljer sig åt mellan olika system.
Utöver nationella respektive sektoriella innovationssystem finns även regionala innovationssystem (RIS). Innovationsprocesser ofta sker i miljöer där just den geografiska närheten, och därmed förknippade faktorer, är avgörande. Exempel på faktorer som är unika för en viss plats eller region kan vara förekomsten av specialiserad kunskap, lokala sociala nätverk och förtroende mellan berörda parter.
Syftet med analyserna
VINNOVAs analyser av innovationssystem görs för att bidra till kvalitet i VINNOVAs program. Huvudmålet med programmen är att de ska bidra till effektiva innovationssystem och därmed till hållbar tillväxt i Sverige. Syftet med analyserna är alltså att vara ett stöd för utformning av VINNOVAs innovationspolicy och för insatser för att stärka innovationssystem på nationell, sektoriell och regional nivå i Sverige. Analyserna preciserar och sammanfattar kunskaperna om hinder och möjligheter för ökad innovativitet och hållbar tillväxt i sektoriellt och geografiskt avgränsade innovationssystem.
Kvantitativa och kvalitativa indikatorer
NIS-, SIS- och RIS-analyser kombinerar kvantitativa indikatorer med kvalitativa analyser. Analyser av innovationssystem kräver tillgång till databaser. VINNOVA har byggt upp databaser, som ger goda förutsättningar för att genomföra kvantitativa analyser. Databaserna uppdateras och kompletteras kontinuerligt. Kompetens finns på området innovationsindikatorer, både för att utveckla nya indikatorer och för att förstå olika indikatorers inbördes relationer och vikt. Samarbete med statistikproducenter, framförallt SCB, men även ITPS, NUTEK och SIKA, är av stor betydelse för att utveckla VINNOVAs indikatorkompetens och -resurser.
En central kompetens för analyser av innovationssystem är att kunna tillämpa kvalitativa metoder. Utveckling av personalens kompetens sker via deltagande i internationella forskningsprojekt, bevakning av teoriutvecklingen i litteraturen, metodseminarier, deltagande i internationella innovationssystemkonferenser och diskussioner med innovationssystemforskare.
För att genomföra de analyser som är nödvändiga för att VINNOVAs verksamhetsmål ska nås krävs också samarbeten med andra analysenheter, myndigheter och forskare. Viktiga samarbetspartners är i det sammanhanget SCB, ITPS, NUTEK och högskoleforskare.
Analyserna genomförs dels av egen personal, dels i samverkan med extern kompetens, t ex högskoleforskare.
