Forskningsinfrastrukturer spelar en alltmer viktig roll för framsteg inom kunskap, teknik och deras användning. De behöver en bred och omfattande expertkunskap för att utvecklas och bör kunna användas och utforskas av ett stort antal forskare och industrier på europeisk nivå.
Några exempel på forskningsinfrastrukturer är strålningskällor, databanker inom genomik och samhällsvetenskap, observatorier för miljövetenskap, bildsystem, rena rum för utveckling av nya material eller nanoelektronik, data- och kommunikationsbaserade elektroniska infrastrukturer och teleskop. Dessa faciliteter, resurser eller tjänster har förmågan att föra samman människor och investering, samt bidrar till nationell, regional och europeisk utveckling av ekonomin. De är därför viktiga för forskning, utbildning och innovation.
Infrastrukturer för spjutspetsforskning behöver en omfattande expertkunskap för att kunna utvecklas. De kan också skapa givande forskningsmiljöer och locka forskare från olika länder, regioner och vetenskapsgrenar. Tusentals forskare och studenter från universitet, forskningsinstitut eller industrier inom eller utanför Europa har nytta av forskningsinfrastrukturer.
Forskningsinfrastrukturer kan ses som strategiska spetsforsknings- och utbildningsenheter såväl som verktyg som främjar offentlig och privat samverkan inom forskning. Fördelen med tvärvetenskapligt samarbete och samarbete mellan olika institutioner är att forskare från olika länder, grenar och arbetsplatser interagerar personligen med varandra.
Eftersom verksamheterna i dessa faciliteter ligger i vetenskapens gränsområden, stimulerar de intresset hos de unga och motiverar dem att välja en vetenskaplig karriär.
